...
Det här med ångest..
Jag har bestämt mig för att sluta ha ångest. Eller i alla fall försöka sluta. Ibland blir jag irriterad på mig själv över all onödig energi jag lägger på helt onödiga saker. Speciellt "aaaaahh vad ska jag göra med mitt liv ångesten", jag velar fram och tillbaka hela tiden över vad jag ska göra. Och som om det inte räckte med det så börjar jag bli extremt stressad över att det känns som om jag bara går runt och slösar bort min tid här. Och med här menar jag i Sverige, i Örebro, på jobbet. För tro mig jag vill inte se tillbaka på mitt liv om tio år och tänka "vafan höll jag på med???" Det vill väl ingen?Och just nu är nog den största ångesten ändå "KÖÖÖÖÖÖÖRKORT", blä jag vill inte. Känner absolut ingen lust men på något sätt känns det inte som om jag kan åka härifrån innan jag skaffat det. Usch, jag vågar knappt tänka på det för då är det som ett stort svart hål kommer och suger tag i mig.
Jag tror jag har ändrat mig femtio gånger med vad jag vill göra i höst, men det som ändå aldrig ändrar sig är just att det ska ske i höst. Så förhoppningsvis sitter jag på ett plan bort från detta land om ca sex månader.
etttusensakerjagvillgörainomensnarframtidkanskeellerjagvetinteellerjodetvilljagju
resa;börja plugga;lära mig tyska&spanska;bli helt flytande på engelska;bo utomlands;se en real madrid match; få långt hår; orka springa ett marathon;skaffa körtkort;resa;säga upp mig från jobbet;resa jorden runt;träffa Mesut Özil;hoppa fallskärm;skaffa en till tatuering;komma på vad jag vill bli när jag blir stor;åka till madrid;bli miljonär;komma på fler saker till den här random listan;
och det behöver inte vara i den ordningen
what doesn't kill you make you stronger
Jag har bestämt mig för att göra som Barney Stinson från How I met your mother!
"when I'm sad, I stop being sad and be awesome instead"
Jag kan aldrig vara nedstämd länge, oftast går det en dag eller två så är jag på fötterna igen. Jag känner att jag vill avsluta det här året på ett bra sätt, så nu har jag bestämt mig för att bli på bra humör igen. Så enkelt är det!
Imorgon är det julafton, och trots att man inte ser framemot julafton på samma sätt som man gjorde när man var liten så kommer det nog bli bra ändå.
Så GOD JUL på er!
ge mig gnistan tillbaka
Någonting har häntJag kan inte riktigt sätta fingret på det men jag tror det har varit påväg ett tag nu. Jag känner mig trött, tom, ledsen, irriterad, stressad, ångestfylld och en hel del till. Och det värsta är att det inte är av en specifik handling, men av flera små små saker och känslor. Dom senaste två månaderna har gått så fort att jag inte har haft tid till att stanna upp och känna. Hela november är som en suddig utekväll. Jag vill känna annorlunda, jag vill vara glad och positiv.Jag vill stråla och vara utåt, jag vill vara social. Men det är inte lätt när man känner sig helt värdelös och misslyckad. Det går stunder då jag lyckas intala mig själv att jag är lycklig här och nu, att jag är nöjd. Eller borde vara nöjd. Men så kommer gropen, det där jävla mörkret där man bara faller och faller och det känns som om det inte finns någon botten.
Imorgon är en ny dag, och jag hoppas att jag kan finna det jag söker efter även om jag idag inte vet vad det är
Ibland
Ibland undrar jag varför jag åkte hem överhuvudtagetJag trodde att allting automatiskt skulle lösa sig så där jätte bra när jag kom hem igen,
jag hade fel.
Tänk om
Idag var det första gången sen vi kom hem som jag verkligen tänkte på hur det skulle ha varit om vi stannat längre i Nya Zeeland. Jag tror det har att göra med att jag var i Sthlm igår för att fira min kusin och moster, och jag fick många frågor om resan. När jag tänker efter så har jag inte tänkt så mycket på det de senaste två veckorna. Jag har varit så upptagen med att komma in i det vardagliga livet igen.Därför slog det ganska hårt när jag väl började tänka efter. Jag ångrar inte att vi åkte hem. Eller jag vet inte om det är det jag bara försöker intala mig själv. För visst undrar jag hur det skulle ha varit om vi hade stannat.
Jag vill verkligen inte att det ska bli som förra gången jag kom hem, jag vill verkligen tro att det är annorlunda den här gången. Men idag kände jag mig lite som jag kände mig för ett år sen, och det skrämmer mig. Jag är glad över att vara hemma, det är jag verkligen. Men det kommer alltid finnas en del av mig som tänker "tänk om".
Det känns som om jag aldrig kan vara riktigt nöjd.
DJUPA TANKAR
Ibland vill jag skaffa mig en tidsmaskin så att jag kan åka tillbaka i tiden. För att göra saker annorlunda eller för att helt enkelt bara åka till små stunder som man aldrig får tillbaka igen. Jag känner mig så himla hjälplös när jag inser att tiden bara tickar vidare och saker förändras hela tiden, jag är så rädd att jag en dag ska vakna upp och ångra en massa. Det är en knepig känsla att kolla tillbaka på gamla minnen eller saker som man själv och andra har skrivit och inse att så jävla mycket har förändrats precis under ens näsa, utan att man har gjort någonting åt det.
Det senaste året/åren har jag förlorat kontakten med personer som en gång betydde väldigt mycket för mig, har till och med förlorat en bästa vän. Och jag kan inte säga att det inte gör ont när man inser att det kanske är försent för att reparera skadan som redan har skett. Jag vet att jag borde ha anstängt mig mer, men det borde du också ha gjort.
Det är klart det gör ont för jag trodde jag betydde mer. Det är klart det gör ont när man inser att man hade fel.